Foto och text: Lekskolan Sockan
Valde boken "Sagan om Karlknut" av Barbro Lindgren och Cecilia Torudd. Enligt min mening vill den lyfta fram det mod och den styrka som finns i barnen, för i boken är den vuxne som är svag och barnen är starka när det blir kris. Boken förmedlar att det är rätt att försvara den svaga och bidrar till att öka barns självförtroende.
Sista gången vi var till Mulleskogen i höstas fick barnen söka rätt på en egen mask (som jag hade placerat ut på förhand) och vi sjöng om en Masken Kurt. Första gången jag läste boken hade jag min mask med och boken blev som en fortsättning på uppgiften i Mulleskogen.
Foto: Lekskolan Sockan
Barngruppen bestod av 6-7 barn mellan 3-5 år. Sagostunden hölls två gånger efter maten och en gång före maten. Vi satt första gången runt ett bord och de två följande gångerna på en sagofilt på golvet.
Vi började med att betrakta pärmen och titeln på boken och författaren presenterades. Vi läste ramsan "Masken kryper i vårt land, ögonlös och utan tand. Staren kommer på visit, maskens mamma ropar smit!".
Sagan går på rim och det finns flera nya ord att fundera över, t.ex. skräddare, keps, konditori, dask m.m. Samtidigt provade vi också på hur det är att "hoppa kråka" (som Algot inte törs) och hur det låter när det hörs ett "häpet sus" från människorna i stan. Efter den första sagostunden sjöng vi om masken Kurt.
Den andra gången gjorde vi lika men tog till sist "burrleken" med rekvisita ur sagan: en hatt, ett kaffefat, en tändsticksask, en buss, laminerade bilder på barnen och stordumsnuten.
Foto: Lekskolan Sockan
Den tredje sagostunden började vi med att de äldre barnen fick återberätta sagan med hjälp av rekvisitan till burrleken för de yngre barnen. Så läste vi ramsan, läste sagan, sjöng och lekte burrleken.
Tyckte väldigt mycket om detta sätt att jobba, passar mig bra! Bra att ha barn i samma grupp som har hunnit olika långt i sin språkliga utveckling. Barnen deltog ivrigt i ramsan, sången, leken och att stiga upp och hoppa kråka emellan var också uppskattat. Skoj var det också att lyssna hur det låter när alla drar in andan samtidigt och det hörs "ett häpet" sus.
Sista gången hade vi nya barn med i gruppen och vi märkte att de nya orden och handlingen var bekant för dem som hade varit med flera gånger. Bokens innehåll gav många fina diskussioner:
kan man ha en mask till vän?
har ni vänner eller är ni lika ensamma som Algot?
får man slå (ge dask)?
skulle ni vilja vara med och hjälpa Algot, så som barnen i boken gjorde?
Barnen lär sig att lyssna på varann och vågar uttala sina egna tankar när gruppen inte är så stor. Ser framemot att göra en ny sagolådan med någon julsaga!
